”Konsten och skapandet har löpt som en röd tråd under hela mitt liv. Det är där jag hämtar min näring och det är där jag landar, reflekterar och uttrycker mig. Känslor är viktiga. Men de är också komplexa. De yttrar sig på olika sätt från person till person och från tillfälle till tillfälle och kan se olika ut på utsidan men på insidan kan de ändå vara lika stora.
I min konst utforskar jag framförallt det lilla och subtila yttre uttrycket för en större känsla på insidan; den där nerven som leder inåt mot kärnan, där sanningen huserar. Sedan har vi det där med vad som är vackert eller ej… Världen som sådan, i sin helhet, är vacker men innehållet kan många gånger tyckas fult och eländigt och det är därmed lätt att fastna med blicken på det mörka innehållet, för det är väl på det viset vi kan vara funtade vi människor, att vi lätt fokuserar på det negativa. Därför lägger jag, i min konst, ett stort fokus på att lyfta fram det vackra – till och med omvandla något normativt fult till något vackert – för att jag tycker det inger hopp och tro och uppmuntrar till förståelse, för andra men inte minst för oss själva. Att det sorgsna, skeva, drabbade, hopplösa och trasiga kan vara vackert och värdefullt, eftersom det innehåller så mycket och ger oss värdefull information och kunskap för att utvecklas. Och ibland behövs därtill även en smula humor. Fnissa till mitt i alltihop. Det kan vara både helande och befriande. Inte på det viset att vi skrattar hysteriskt för att sedan sätta skrattet i halsen för att vi inte vågar gråta. Nej, det handlar snarare om den där glimten i ögat med mungipan på sned – det lilla som behövs för att just aldrig tappa hoppet.” - Mimmi Kandler
