Floristindustrin har en betydande men ofta osynlig påverkan på både miljön och människorna bakom blomproduktionen. Många snittblommor odlas i länder som Kenya, Colombia och Ecuador, där klimatet är gynnsamt men resurserna ofta är begränsade. För att möta den globala efterfrågan transporteras blommorna med flyg och kyltransporter, vilket ger upphov till stora mängder koldioxidutsläpp. Utöver detta kräver blomodling mycket vatten – något som skapar problem i områden där vatten redan är en bristvara. Kemikalieanvändningen är också omfattande, eftersom blommor inte är livsmedel och därmed inte omfattas av samma regleringar. Bekämpningsmedel används i stor skala och kan förorena både jord och vatten.

De sociala konsekvenserna är lika allvarliga. Många som arbetar inom blomindustrin har låga löner, långa arbetsdagar och bristande skyddsutrustning, trots att de dagligen hanterar giftiga ämnen. Det är vanligt att kvinnor utgör majoriteten av arbetskraften och är särskilt utsatta för hälsorisker. Rätten att organisera sig fackligt är ofta begränsad, vilket försvårar möjligheten att förbättra arbetsvillkoren.